Våren 2013. Studenter som gick i sistaterminen på Personalvetarprogrammet vid Södertörns högskola genomförde en förstudie för at validera mätinstrumentet för grundläggande anställningsbarhet. Instrumentet för GA behövde valideras för att tillförlitligt kunna användas som hjälpmedel i det dagliga utvecklingsarbetet med människor som behöver komma in på den öppna arbetsmarknaden. Undersökningsdeltagarna i förstudien var sammanlagt 40 stycken. 20 med vanlig anställning och 20 ingick i en arbetsmarknadsåtgärd (OSA). Deltagarna från båda grupper hade liknande arbetsuppgifter och ålderspridning.
Studien visade att det fanns en signifikant skillnad i grundläggande anställningsbarhet mellan de båda gruppernas medelvärden.
Man fann också betydande skillnader mellan grupperna speciellt i områden som sociala färdigheter och fokusering.
Anställdas medelvärde räknat över alla påståenden i enkäten blev 99,1 och för de OSA-anställda 86,5. Medelvärdet för gruppen anställda är ca 13 enheter högre jämfört med gruppen anställda under OSA.Värdet 27 motsvarar “Otillräckligt” anställningsbar medan värdet 135 motsvarar “Mycket mer än tillräckligt” anställningsbar.
Reliabilitet
För att visa hur väl olika delar av måttet mäter samma sak utfördes Cronbachs alfa beräkningar. Cronbachs alfa för hela enkäten (exklusive delarna 1 och 8 vilka undantas i denna studie) var 0.96, vilket visar att skalan har en hög intern konsistens. Eftersom konstruktet grundläggande anställningsbarhet är flerdimensionellt och därmed lutar på flera ben, vilket innebär att enkäten består av olika delar, så är det även intressant att se hur Cronbachs alfa ser ut per del. Cronbachs alfa för övriga delar var 0.81 för sociala färdigheter, 0.89 för fokusering, 0.86 för anpassningsbarhet, 0.88 för handlingskraft, 0.83 för kommunikation och 0.87 för självtillit. Alla delar visar ett värde över 0.70, vilket brukar vara ett riktmärke för att se hur väl olika delar av måttet mäter samma sak och om enkäten kan anses vara reliabel.
Slultsatser
Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna. Detta tyder på att instrumentet faktiskt mäter anställningsbarhet eftersom de anställda hade ett signifikant högre medelvärde, och skattades som mer anställningsbara, än de som hade en OSA-anställning.
